Jag hatar att dom flesta dagarna så mår jag bara SKIT! det är någon enstaka dag som jag mår bra och känns som om livet kanske kan ordnas, men så är det ju så att egentligen så mår jag skit. Jag fattar inte hur jag tar mej igenom dagarna?! Och nu när jag har min äckliga jobbiga mens, gör ju inte saken bättre. Minsta lilla grej och tårarna bränner bakom ögonen eller att jag vill skrika och kasta saker så dom går sönder. Men dum som jag är så håller jag det inom mej, jag kan inte börja gråta heller, jag vill släppa ut allt så att jag slipper känna det här. Jag vill slita ut det, ingenting hjälper, förra gången så grina jag, kollade på SexAndTheCity, OTH, och musik men ingenting funkar. Slutar bara med att jag blir rastlös och bara avbryter allt skit. Och att mina dagar går ut på att sitta vid facebook-bilddagboken är ju ingen bättre lösning det heller. För jag har märkt att saker dyker upp lite här och där på dom sidorna som bara ska påminna mej mer om min smärta. Städa rummet, ett försök på att förändra mej själv funkar inte heller. Allting har bara slutat i att jag inte orkar med det, och söka jobb går ju åt helvete med. Körkortet är egentligen framför näsan på mej men jag kommer aldrig igång med teori pluggandet och jag behöver ju ut och köra med, öva in det jag har svårt för, och så fort det är inlärt så kommer ju allt gå galant. JAG VILL HA KÖRKORT NU!!!!!