Jag har legat nu i ett par dar, sjuk. Hosta, snuva, huvevärk, feber och det är inte så roande som man kanske skulle kunna föreställa sej - Nej, jag har haft nysattacker hela natten och dagen :( vilket lett till att min täppta näsa blir värre. Som nu precis, jag var tvungen att klä på mej lite för att gå ned på toaletten och uträtta behov, och kände då att det var inte bara ett behov utan två men det hände inget på den fronten så jag bestämde mej för att göra iordning en varm kopp honung och när jag var färdi med det så ville de fortfarande inte komma så jag gick upp, la mej i sängen och fortsatte på min film och nån minut efter jag lagt mej ja då ville det komma, så det blev att gå ned igen men precis när jag sätter mej upp och gör mej klar för att hoppa ur sängen så får jag värsta nys attacken som gör att det höll på att bli en liten olycka . Tur var att det inte blev det.

Oh snacka om dagarna går segt eller vad? Jag är rastlös som fan, Jag tittar på filmer, serier you name it bara för att ha nånting att göra men ingenting roar mej. Jag försöker få¨i mej lite mat samtidigt. Men jag har tröttnat på att bara ligga här under täcket, blir ju att tankarna går runt efter ett tag. Jag kan fan inte sluta tänka på dej. Åh jag vill bara att allt ska bli bra igen, lösa det här dumma situationen som egentligen är onödig.

Livet suger, känslor suger, och jag kommer nog aldrig hitta nån som dej. Du får igång mej på alla plan, du får mej att le, du får mej att gråta, du får mej att bli arg, irriterad och hur många motgångar har vi haft? Vi bor ihop, och rätta mej om jag har fel, men det känns som om vi dras till varann oavsett om vi är ett par eller inte. Hur kan det komma sej?

Ibland, när vi sitter och kollar på film, så små tittar jag på dej o ler lite svagt, för du är så söt när du är som du är dom tillfällena, och jag vill bara gå fram till dej och ge dej en lätt mjuk puss och sen ge dej ett leende. Jag kanske inte är direkt kär eller jag vet inte vad jag är när det gäller det dej, men jag vet att jag har starka känslor för dej, och att jag älskar dej. Du var/är meningen med mitt liv, nånting jag såg fram i mot om dagarna, att få kramas med dej, att få pussa dej och smeka dej -

Jag erkänner att jag är svartsjuk som fan, att jag är blev lite för klängig - det är nåt jag måste bearbeta, förbättra med mej själv. Men så många dåliga sidor har jag väl ändå inte? Du har dåliga sidor men jag accepterar dom, för det är ju endå en del av dej.

Nej jag ska inte gå in mer på detta nu, listan kan göras lång, och jag vet inte ens vilka som läser min blogg, om ens du läser den.

//E