Jag hatar att jag älskar dej (just nu)
Jag hatar att jag har dom här känslorna för dej, du betyder så jävla mycket för mej och du verkar inte förstå och det smärtar inom mej, jag har gett dej hela mitt hjärta, min kropp. Jag trodde att jag var en bra flickvän åt dej, jag gjorde saker allt för att du skulle må bra, vara glad över det jag gjorde. Fan vad jag hatar att du gjorde så här mot mej, hatar att du inte längre är den person som jag känner. Du har bara förändrats den senaste tiden, och det känns som om du inte vill veta av mej. Och jag har varit så blind att jag inte sett tecknen, jag har bara haft ögonen för dej bara dej. Du betyder så jävla mycket för mej och du verkar inte fatta att jag mår dåligt över allt och du beter dej som om jag inte ens funnits i ditt liv, har jag bara varit ett tidsfördriv för dej? Fan vad jag saknar tiden då du bara brydde dej om oss, tiden då du fick mig att må bra, att skratta. Du bara ryckte bort allt på EN enda jävla sekund. Hur ska jag se på dej med andra ögon nu? Hur ska jag kunna gå vidare? Det är ju inte direkt så att vi kommer ifrån varann, det är omöjligt. Som vi är en familj, vi har en massa fina minnen som jag kommer sakna och när jag ligger i sängen och försöker somna om nätterna så önskar jag att du låg breve mej, jag vill känna din värme, din trygghet och höra dina hjärtslag när jag ligger intill dej. Jag saknar när du bara krama om mej bara dej. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!

Jag önskar att jag hamna i koma, i en olycka nånting där jag slipper den här smärtan. Jag vill inte ha gråten i halsen jag vill inte ha denna deppiga känsla inom mej -jag orkar inte mer jag vill dö :'(

Everything just crashed around me

Och har fått reda på nu att jag jobbat klart i forsmark :/ och kommer iaf få lön för den här månaden och vet inte hur det blir med nästa som jag bara jobbat en dag nu i oktober :( så kan det bli värre?
Jag har sökt/letat jobb så får se om jag hittar nåt. Ska väl försöka mej på CV igen..