Allting är så förvirrat just nu, alla tankar som susar omkring i cirklar i huvuet. Och jag vet inte vad jag känner :( och alla vill att jag ska komma hem, jag har ju bara varit borta i 3-4 dagar och jag känner inte för att åka hem än :/ möjligtvis för att hämta kläder och sånt jag inte fick med mig. Men vet inte ens om jag kommer palla att åka hem ens än gång. Usch... och kommer jag klara av det jag tänkt? För just nu vill jag bara vara här i andersberg och bara vara. Och jobbiga är att det blivit struligt med farmor nu när hon fått höra vad som hänt osv, och jag känner så här: Jag valde SJÄLV att bo i andersberg ett tag, för MIN skull och jag visste och vet att jag måste gå upp någon timme tidigare än vad jag behövt hemma, och det är liksom mitt eget val. Menar han kan inte åka nånstans direkt och bo. Och jag kan ta mej till jobbet i tid fast jag bor här, så varför bli sur på dom där hemma??? OK, jag, pappa och syrran har bott i huset i ungefär nio år, och dom andra i tre år och jag tycker och känner att det är lika mycket deras hem som vårt. Bara för att det är struligt mellan mej och stoffe så ska ju inte familjen lida mer för det, åtminstone inte mer än den redan gör!

Och jag känner starkt för stoffe, så jag vet inte om jag kommer klara av att vara hemma, som jag vet inte hur jag ska agera i närheten av han. Men har funderingar på att åka hem och hämta det jag behöver så får jag se sen liksom. Men jag är iallafall ledig på fredag, och då ska jag gå på Natalies begravning :'( - cant believe its true...

Faan för alla tankar, och allt skit. Kan inte jag bara få vara glad? Få vara lycklig?
Nej nu ska jag hitta på nåt att göra :)

tjaoo