-

TÄNK EFTER för fan, jag är inte sjuk, men jag mår skit psysiskt och börjar må skit fysiskt också. (yrselattacker och skit) Jag kan ju inte säga hela tiden att jag mår bra, det är fint fast det egentligen inte är så. Dom som frågar vet mycket väl hur jag egentligen mår, och inombords kockar jag av både ilska och smärta. INSE fakta JAG MÅR SKIT, det kommer ta evigheter innan jag kan visa upp en glad sida och mena det. Jag tycker om min familj men ibland så är dom dryga och fattar ingenting. Jag vet att dom också mår dåligt över det han gjort, men den som mår sämst är ju jag. Bara för att jag kan i vissa stunder verka hyperglad och uppåt så är jag verkligen inte det. Men när jag visar den sidan så döljer jag smärtan och försöker vara glad och ha annat att tänka på. När jag säger Vet inte... Då när alla frågar hur jag mår så menar jag det, för jag vet verkligen inte hur jag mår. Jag ska försöka fixa tid hos kurator så fort som möjligt, så jag får prata av mig och kanske må bättre. Jag skulle vilja bo nånannanstans än i detta hus. Vill fan inte bo här :( trivs inte längre. Vill ju knappt vara hemma längre.

-

Nu ska jag kika film, försöka komma på något bättre tankar sen ska jag göra cheesecake, nåt jag gjorde när jag fyllde år förra året GOTT :) (frysen cheesecake med färska jordgubbar åååh vattnas i munnen, den blir som glass)

Kan ju även informera att jag inte ens ser fram emot att fylla år!! Då mår man väl skit eller?