Aww <3
Till den som kommentera på inlägg: bristnings gränsen snart nådd igen...
Jag blev rörd av det du skrev, och tackar jäääääääätte mycket. Nu undrar jag bara vem denna anonyma är ;) .
Jag vet inte om jag är så särskilt stark egentligen, kanske för att jag har min familj, även om dom inte riktigt förstår mig så finns dom iaf där, och mina vänner speciellt min kusin som verkligen stöttar mig <3 <3 vad skulle jag göra utan henne <3 . Fick ju lite tårar för jag blev så rörd :)
-
Jag fasar lite inför morgondagen, då Amelies släkt kommer och stoffe kanske kommer att vara hemma. Jag vill bara stänga in mig på rummet och bara gömma mig. Vill inte ens visa mig. Ångesten, klumpen i bröstet är tillbaka och gråten lurar igen. Vad ska jag göra? Har tillfällen då jag saknar han enormt och bara vill ha han hos mig men vet att det kanske inte blir så igen. Måste han ha så dumma knäppa kompisar ?
Nej nu blir det film vill inte tänka mer...
Men stort tack till dig anonyma :) <3
Kommentarer
Trackback