bristnings gränsen snart nådd igen

KUL
Jag känner att tårarna, klumpen lurar och kan komma närsomhelst :'( - är det tanken på helgen?
Vill bort, vill åka till gävle och följa med carro & marita ut. Men har ju dumt lovat att försöka vara med, men tror fan inte jag kommer klara detta. Hur ska jag göra?
Blir irriterad med, och har ingen som helst lust att hjälpa till med något här hemma. Och fick ju veta att stoffe vill flytta för han vill inte bo kvar hemma osv, det vet jag ju för de vill jag med. Men nu flyr ju han och han kommer ju inte lyckas få nå jobb skulle jag tro. Han är för omogen att flytta. Skit samma, är irriterad och arg. Vill bort

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej Emelie. Jag tänker vara lite anonym nu hoppas att du inte har något emot det. Men jag har börjat läsa din blogg av en lite slump. Jag blir så fäst i det du berättar. Jag vill säga att jag tycker synd om dej även om jag vet att det är de man inte vill höra när man inte mår bra. Men jag vill säga en annan sak är att jag beundrar att du är så stark. Jag vet inte om jag skulle klara att vara så stark som du är. Du värkar vara en person som aldrig ger upp. Du ser det lilla ljusa som kan få dagen att bli bra. Jag hoppas att du kämpar vidare och fortsätter att vara så ärlig som du är i din blogg. Kämpa vidare mot nya mål. Och jag lovar att du kommer få dubbelt så mycket utfört efter ett krossat hjärta. Även om det känns svårt. Jag pratar av egen erfarenhet. Kämpa på och tappa inte modet. Jag tycker att du verkar vara en kämpande och stark kvinna. Kämpa på jag tror på dig.

Mvh en beundrande läsare.

2010-04-24 @ 00:02:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0