bristnings gränsen snart nådd igen
Hej Emelie. Jag tänker vara lite anonym nu hoppas att du inte har något emot det. Men jag har börjat läsa din blogg av en lite slump. Jag blir så fäst i det du berättar. Jag vill säga att jag tycker synd om dej även om jag vet att det är de man inte vill höra när man inte mår bra. Men jag vill säga en annan sak är att jag beundrar att du är så stark. Jag vet inte om jag skulle klara att vara så stark som du är. Du värkar vara en person som aldrig ger upp. Du ser det lilla ljusa som kan få dagen att bli bra. Jag hoppas att du kämpar vidare och fortsätter att vara så ärlig som du är i din blogg. Kämpa vidare mot nya mål. Och jag lovar att du kommer få dubbelt så mycket utfört efter ett krossat hjärta. Även om det känns svårt. Jag pratar av egen erfarenhet. Kämpa på och tappa inte modet. Jag tycker att du verkar vara en kämpande och stark kvinna. Kämpa på jag tror på dig.
Mvh en beundrande läsare.