Du är min trygghet...

Du är min trygghet, det är bara med dig jag känner/känt mig trygg med.
Mår bra med dej, känner mej glad och lycklig för att jag var din.

Jag vet inte vad som är fel, men nånting är det. Tror inte ens du själv vet eller vill medge det. Men du har visat att du vill va med mej, men nu verkar du rädd (eller nåt) efter vad du gjorde. Jag förstår inte varför, för bara dagen innan, helgen innan så höll du mig intill dig, som om du va rädd att jag skulle lämna dej eller nåt. Och nu säger du (inte till mig utan till hans mamma) att han vill börja ett nytt liv etc och jag fattar inte vad du håller på med, vad du tänker med. Du har sagt i nåt år nu att du inte kommer flytta för en du har fast jobb och kan försörja dej själv. Nu vill du skaffa lägenhet och flytta bara för att och du har inte råd, inte ens dom här hemma och det vet du.
-
Jag har så svårt just nu att förstå allt, och att plocka bort dina saker känns tungt och det är också för att det där är också DITT rum. Jag känner så bara för att när rummet blev klart det var typ då du flytta hit. Du har sårat mig, du har älskat mig och jag vet att du älskar mig men fattar inte varför du gjorde så här?
-
Älskar dig och kommer alltid göra även om du sårat mig..<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0