Satt och kollade igenom vad jag har för bilder på datorn (noll koll) och hade en hel del som var likadana så radera bort dom, som dom tar onödig plats. Och hitta ju självklart bilder på stoffe och mig bland annat. Kände hur gråten växte i halsen. Fan samtidigt som jag saknar han och vill att det ska vara som förr så vet jag att det inte blir så. Och det tär på mig så inåt helvete. Hur ska jag klara detta? För den här gången var fan värst, och jag hatar att jag kommer på det innan han ens berättar. Alltså faaaaaaaan. Önska att han inte ens hade åkt då hade han kanske inte lämnat mig och inte på det där sättet. Vad är det med han egentligen? Känns som att han vill ha mej mer när han inte har mig, sen när han har mig då går det inte efter ett tag då måste han tydligen testa annat. Det är det jag inte fattar. Jag skrev ju tidigare att han ger mej smärta hela tiden men det jag menar är att när han beter sig som han gör det är då han ger mej smärta. I övrigt har han varit go och mysig. Saknar förra helgen då han låg och höll om mig hela natten och att ha han intill mig i sängen.