Som det har ju varit ihop, slut, ihop, slut osv. Och jag tror det är han som är problemet att det tar slut, för det är ju han som gör slut och sen kommer tillbaka. Frågan är: Så fort det börjar bli lite för allvarligt då flyr han. Så han är rädd att binda sig kan vi väl säga. För jag vet att han älskar mig, och jag vet inte orsaken till det han gjorde MEN nånting har hänt - nåt som  inte stämmer. Jag tror inte han skulle gjort som han gjort egentligen, men nånting har gått snett. Han vågar inte ens komma hem. Och han försöker för tillfälle undvika mig, och det är ju lite som sist men han måste ju prata med mig, förklara sig. Men samtidigt så tror jag inte att jag vågar prata med han ännu, tror att det kanske måste gå nån vecka till? Men anledningen till att jag flydde sist var ju för att jag inte klara av att vara hemma. Nu så är det han som ska va borta tydligen. Men allt känns fel, inte som förra gången nu är det mer fel . Varför lyssnar jag inte, varför såg jag inte dom små tecknen men som vanligt man ser dom när det är försent. Jag lyssna på han men kanske  inte tillräckligt. Jag har lite av dåligt samvete att jag har mer möbler än han och han missförstod mej angående hans soffa, han sa själv att han ville slänga den etc och bara för att jag tycker att den är lite smått obekväm så tror han att jag hatar den VILKET jag inte gör. För konstigt nog nu, så har jag nästan bott i den nu den här veckan :S. Jag sitter i den från morgon till kväll (nästan) och när jag börjar bli trött då lägger jag mig i sängen. Som inatt, efter filmen så sa vi att vi skulle sova, och då sätter sig syrran vid sin dator (som tydligen låter värre än min) och jag blev irriterad. Som jag kan inte sova om jag hör nåt och hennes klickande på den.. Självklart så drog ju jag upp om hur det var när jag och stoffe gick och la oss, kändes lite elakt och ändå dumt. För vi gick ju alltid och la oss samtidigt och om vi kolla på film så kunde det sluta med att jag somna före eller så. Och jag gillar inte tanken på att jag måste dela rum med nån annan nu, det smärtar. För en vecka sen så var jag glad och nu mår jag skit.

Har bestämt mig för att jag ska ut och gå/springa idag bara för att bli av med det inom mig en del av det iallafall.

Ska bara rätta till sammanfattningen på uppgiften, den va lite för kort och inte så utförande så ska fixa det.

//E