Sömnlösa nätter
I princip, sover några timmar och sen ligger jag och vänder på mig. Ligger och drömmer om honom :'( och inatt när jag vakna så trodde jag för en sekund att han låg där men det var bara ett tomt täcke. Då kände jag att gråten var på väg men lyckades hålla tillbaka, fy fan vad jag mår piss. Saknar han och samtidigt hatar jag han. Frågorna flyger runt några jag kanske aldrig kommer få svar på: Varför? Varför? Varför?
Vet inte ens när han kommer komma hem ens, för som jag hört så ska han bo runt hos kompisar ett tag. Det enda jag behöver hjälp med att få ut ur rummet är väl hans tunga saker så syrran kan flytta in. Ska väl ta bort dubbelsängen med för nu går det verkligen inte att sova i den, försökte med att sova nere på soffan inatt med det gick verkligen inte, blev pigg så jag gick upp igen. Ska ju iväg till stan med tjejerna idag på bio, hoppas man kommer på bättre tankar. Men jag tror att den här gången kommer jag börja gråta för det har varit nära ett par gånger nu. (Inte att det ska komma när jag är i stan, inte det jag menar) . Behöver nog börja prata med nån för jag kommer nog inte klara någonting annars.
-
Har också funderat på att ta sömntabletter så jag kan sova men jag är rädd för såna, och är nog inte så bra nu när jag mår dåligt som det kan sluta dåligt. Orkar fan inte :( han lova ju för fan att inte göra så här.. Varför gör han det då? Jävla svin
Kommentarer
Trackback
