Vill inte, orkar inte.

Jag är förvirrad, och vet inte vad jag ska ta mig till. Mina känslor är dumma dumma dumma dumma dumma.

Hur gärna jag än vill så kan det inte bli så och det är skit jobbigt.

.

Har pratat lite med stoffe, kändes skönt att prata ut halvt och liksom förklara hur jag känner och varför jag är som jag är just nu. Varför jag inte orkar vara social.

Och förklarade hur det med nallen gick till och om en massa som tydligen hänt. Tråkigt att höra vissa saker som hänt :( och jag märkte att jag saknar våra "samtal" och det kändes så fel nu när han stod där och jag bara aa, vad ska jag säga. Känns tungt men jag älskar honom och vetskapen om att han inte är min plågar mig. Vet att det är dax för mig att hitta nån ny och gå vidare men är inte lätt att släppa sin första kärlek och se han med en ny. Det är det som plågar mig här. Jag vill gråta bara släppa ut allt. Orkar inte..