-

Jag kan säga så här: när min mamma dog för 10 år sen typ så började jag vara för mig själv, jag lekte mest med min lilla syster, umgicks med henne och vi började på fritids den sommaren och jag vantrivdes som sjutton, lyckades inte få någon som helst kompis, inte direkta iaf. Och sen började jag även där i skolan och det var ju personer jag kände sen tidigare men jag var bara för mig själv. Jag kände mig utfryst, fast några gjorde några tappra försök att umgås med mig. Jag vet inte varför jag drog mig undan så mycket som jag gjorde, för innan mamma dog och vi bodde i karlholm så hade jag kompisar, umgicks med dom dagligen. Men när mamma försvann och vi flyttade och allt så drog jag mig in i ett skal och jag vet inte exakt vad som hände, men jag började försöka undvika "jobbiga" situationer, saker som jag inte ville göra. Jag åkte oftast hem efter någon lektion eller så, åt nästan aldrig lunch i skolan och så på gick det men efter att jag börjat jobba, började gymnasiet så blev jag mer utåt och mer öppen.

-

Jag är lat, det är jag verkligen, en sak som jag måste försöka komma ifrån lite, och jag är inte rädd att träffa folk men jag är lite rädd kan vi väl säga för att möta nya saker, saker som jag inte är van vid. Jag hade inte direkt planerat att gå Högskolan över huvudtaget när jag sluta gymnasiet. Och när jag inte lyckades hitta nåt jobb, jag kom på intervjuer och sådant men kom inte vidare... Så när jag fick reda på att min kusin och hennes kompis börjat läsa på distans/högskolan så tänkte jag: Ja men varför inte, jag söker och ser om jag kommer in... Nånting att göra om dagarna och få pengar, och om ett jobb dyker upp så kan jag kombinera det. Därav att jag valde distans kurser. Och för att få lite mer merit i cv och hjärnan :) . Men att jag sen kom in på en kurs som innebar att jag skulle vara i skolan då och då gjorde mej lite smått skraj, men efter att varit där och allt så kändes det bara bra. Och jag vill inte smita eller så, jag vill inte verka lat , för har fått lite reaktioner därför skriver jag detta.

-
Att jag blir sjuk så ofta är för att jag har dåligt immunförsvar, haft sedan jag var liten, och när min lill lilla syster blir sjuk så blir oftast jag det med. Antingen bara nån snuva eller värre. Och jag vill inte att ni ska tro att jag försöker smita ifrån saker och ting bara för att jag är SJUK. Jag vill verkligen åka till skolan och vara med inte slippa dom. Jag är verkligen inte arg för ditt meddelande, kan förstå att du tycker det hela är en aning förvirrande, men jag försöker ta mig ur den här dåliga vanan jag byggde upp under lågstadiet/högstadiet och jag är nästan ur den. I skolan (gymnasiet) så skolkade jag väl kanske lite för mycket, och jag ångrar det så mycket men det är inget jag kan ändra på. Jag har lärt mig av mina misstag och tänker inte göra samma misstag igen.

.-

Hoppas det här var tillräckligt med svar.