a ordinary day in my life..

förutom att jag faktiskt sitter och dricker en varm kopp kaffe istället för te och har tårar brännandes bakom ögonlocken och en klump i halsen - men förutom det så är väl det en vanlig dag i mitt liv.
Nej jag ska faktiskt sätta fart med pluggandet, inte riktigt det på bilden (än) jag tänkte börja med nästa seminarie uppgift som ska vara klar till nästa vecka, nu minns jag inte dagen, om det var onsdag eller fredag?
Visar sig väl ;) - angående tårarna, jag bara så där blev väldigt sentimental efter att ha lyssnar på en jätte fin låt på min kusins sida -Carro- för låten (texten) fick mig att tänka på personer jag förlorat.
Den ena är min mamma som lämnade oss för runt tio år sen (oh nu börjar tårarna igen) som jag saknar otroligt mycket, jag kommer dock inte ihåg henne så mycket :'( vilket är jätte jobbigt för det enda och sista jag minns med henne var när hon vinka av oss då pappa hämtade mig och lill syrran och vi åkte hem till han i Fagerviken. Jag minns nästan ingenting av den dagen, nåt med att jag umgicks med Johanna efter skolan sen minns jag ingenting mer och det är jätte jobbigt - jag minns ingenting om min mamma som jag hann leva med i nästan elva år eller räknar man dom sju-åtta månaderna i magen så var det nog nästan tolv år i så fall. Men enda minnen jag har är bilder och filmer med henne men ingenting annat. Och värsta av allt jag grät INGENTING då hon dog, inte ens den dagen jag fick veta att hon gått bort (som jag faktiskt kommer ihåg) och ingenting på begravningen men nu efter tio år så grinar jag, för jag undrar hur fan livet sett ut om hon inte dött. Jag saknar henne enormt <3
-
Den andra personen är min kära farfar som alltid var där, han lyssnade när man pratade han var sån underbar person även fast han i princip (ibland) missförstod vad man sa. Han dog 2004 och när pappa ringde och berätta att han var på väg hem för att farfar gått bort så kunde jag inte tro på det för det var så overkligt - jag kunde inte förstå . Jag var inte ens förberedd på det och blev så chockad över att han försvann så fort fast man borde ha varit beredd som han var sjuk men det var jag inte.
UPDATE!
Jag kunde inte skriva så mycket så fick gå ifrån datorn för tårarna rann så jag knappt såg nåt, ringde och prata med syrran som berätta minne hon kom ihåg med farfar och det fick mig att skratta :)
Började skriva detta inlägg vid tre tiden och klar nu vid sju. Jag skrev klart vid sex och publicerade men det kom inte upp, så såg jag nu att det hamnat i utkast så fick skriva om slutet som nu blev annorlunda en första.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0