Irritation

Jag känner hur irritationen inom mig växer, och jag blir bara så irriterad på att jag inte kan få ut den.
Det är saker som hänt, saker som händer och saker som INTE händer. Och det stör mig, jag vill inte bry mig om det men måste typ eller nej måste, måste jag väl inte men det blir oavsett om jag försöker igonera det eller inte.
Jag ska nu i helgen iallafall ta tag i juridiken och försöka komma någon vart med den så den kommer ur världen så då behöver jag inte irritera mig på att den är i vägen. Sen är det saker som hänt/händer som även irriterar mig - angående mitt ex, och killar i övrigt.
-
Jag tänkte att nu när dom flesta redan vet så ska jag väl skriva om det här i bloggen men inte så detaljerat dock.
Jo i söndags så träffade jag killen som jag fick kontakt med för två veckor sen nu typ. Och han fick mig på nåt konstigt sätt att bli jätte glad och alldeles pirrig då han messade mig eller vi snacka på msn. Så när vi väl träffas så gav han mig en puss (jag blev lite paff - som jag inte pussat på nån på lääänge) men jag besvarade den och sen gick vi hem till mig. Vi satt och pratade, han kramade om mig och vi myste. Och efter en halvtimme/40 minuter så började det bli lite intimt mellan oss och det hela slutade till slut med något som jag halvt ångrar.
Att jag ångrar det är för att det gick för fort fram och det hela blev så knasigt. Och jag gick in i duschen efter och när jag klätt på mig så kommer han och säger att han måste åka hem!
Vilket jag blev så besviken på och ledsen över, och han ville komma till mig nu (den här helgen) och det gladde mig MEN jag har inte fått svar på mina sms som jag skickade på måndagen? Och han har inte hört av sig på hela veckan till mig. Han fick nytt jobb, där av att han åkte hem för han skulle på arbetsintervju men man kan ju faktiskt skicka ett sms eller två man behöver ju inte totala dissa efter. Och det är något jag också irriterar mig på, att han inte hört av sig.
Men jag ska försöka att inte tänka på det, för jag tror att det som hände kunde jag skött bättre än vad jag gjorde då. Men det var min andra att vara med och det kändes konstigt, jag var stel och visste inte vad jag skulle göra riktigt men försökte ju hänga med.
-
Men jag hoppas lite att han hör av sig men för varje dag som går så känns det mer som att han är ett svin som bara var ute efter en sak. Så min fråga är:
Varför träffar jag killar som beter sig som svin och som sårar mig hela tiden?
Det känns som om jag inte får vara lycklig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0