Jag kommer nog aldrig riktigt över det hela tror jag, men kommer över en annan del iaf men just den där biten NEJ.

Och varje gång jag hör eller något så blir jag irriterad och arg. Hur fasen blev mitt liv så här?

Jag total vägrar flytta hem igen, för då kommer jag må värre och jag kommer säkerligen gå in i nån slags depression och det vill vi väl inte? Så kanske imorn så ska jag söka upp och kolla om han har tid för en prat stund annars tar jag det på måndag.

Jag sitter och pluggar nu för fullt, imorn får jag främmande av syrran som ska va här i helgen. Skoj med sällskap :)