Jag har nog vetat det, det har funnits i bakhuvudet hela tiden.
Jag satt och svarade på kommentarer min styv syster kommenterar på bilder jag har på facebook.
Där på sidan av visades bilder på ja gemensamma vänner/familjs bilder och sånt där, då dök bilder på mitt ex upp och direkt när jag såg hans charmerande leende på bilden så högg det till i bröstet, och jag kände hur klumpen i halsen började växa sig större.

Jag kommer alltid att älska honom, men han svek mig så rejällt och nyligen ännu en gång även om just det inte var riktat mot mig så smärta det. Och jag har nu inte träffat han sen augusti, bara några dagarinnan jag flyttade hit och nu är det så att jag kanske möjligen ska flytta hem igen, för jag vet ju inte hundra att jag kommer klara tentorna. Men jag är så rädd över vad jag kommer känna när jag träffar/ser dom för jag vet att nån dag så måste jag det. Men jag vill verkligen inte, jag vill kunna bli någorlunda glad igen, lycklig och kunna acceptera UTAN att känna som jag gör. Jag kan inte ens förklara för någon inte ens för mig själv vad jag känner så fort jag hör deras namn, bilder ja ALLT.

Och om inget av detta hänt, om jag fått vara tillsammans med han fortfarande så skulle vi snart fira fyra år tillsammans men det gör vi inte :'( . Han är inte ens värd mig längre tyvärr, han har blivit någon jag inte vill kännas vid, han har förändrats till det sämre även om andra skulle påstå annat. När han var med mig var han den jag blev förälskad i, men utan för dörrarna så blev han den han är idag som han över en kväll blev helt och hållet.
Den enda som kan ens förstå mig är den som varit i samma sits, i samma båt för jag tror inte att någon annan kan förstå smärtan jag bär på varje dag, som jag döljer och den visar sig bara när jag är ensam eller upprörd över nåt. Men det är den smärtan en del av den som gör att jag mår skit om vartannat, att jag sover dåligt, äter dåligt och inte kan motivera mig till något. ALLT HAR BARA BLIVIT SKIT!!!

Sen jag blev dumpad och lämnad....
Sårad