Jag har nog funderat mer på det nu sen Natalie dog :( allvarligt så tycker jag fan att det är en jävla onödig död, olycka som inte ens borde inträffa MEN så gör det det. Jag var tyvärr ingen nära vän till henne men vi gick i samma klass i tre år och jag läste hennes blogg dagligen (jag var fast helt enkelt, roande att läsa om hennes dagar/tankar) och sen bara en kvällspromenad så är allt bara slut......

Nej orättvist är det och jag kan fortfarande inte fatta att en sån underbar person har dött, det vill inte gå in :'(

Men det jag nu funderar på är vart tar vi vägen efter vi lämnat jordelivet? Vad händer med familjen, jo dom går så klart vidare med sorg i hjärtat, men mobiltelefonen då stänger man av den och lägger undan den? Eller ger man bort den? Brev som dimpar ner i postlådan (för dom som inte vet om det inträffade) och jaa det finns massviss med konstiga funderingar över det här. Jag kommer inte exakt ihåg hur det gick till när mamma dog men vet att brev och sånt kom hem hit iställe för till karlholm där vi bodde med henne och att på en del av dom stod det "dödsbo" så trevligt för en tioåring att läsa VERKLIGEN men egentligen måste det ju vara värre för lillsyrran som hon var bara fem år när mamma dog och hon kunde ju inte förstå direkt varför mamma helt plötsligt var borta, bara dagen innan hade hon stått och vinkat hejdå när pappa hämtade oss. Mamma skulle jobba natt och därför skulle vi va hos pappa. Men tänk om det hade hänt när hon var hemma, när vi var hemma? Jag minns en kväll när hon ville att jag skulle hämta nån medicin åt henne och jag orkade inte och då sa hon " men vill du hitta mej död då?" Nej så klart jag inte vill.. så hämtade jag det till slut. Många gånger har jag funderat på hur skulle mitt liv se ut om hon fortfarande levt, hade jag haft bättre med pengar? haft annan klädsmak/stil , hade jag gjort bättre ifrån mej, ja det är så mycket som jag undrat hur det skulle blivit om hon fortfarande hade funnits.

Jag kan ju inte direkt säga att allt är toppen för det är det inte, vill inte ljuga för varken mej eller andra. Jag har fått tillbaka min kille men det är en sak som stör mej, och det rör honom typ - och jag bor i ett fint hus med havsutsikt, jag har en bra dator som jag älskar, jag har ett rum med röd/lila tapeter som jag själv valt men vi bor för trångt. Åtta pers i den här lilla villan går inte, vissa dagar FINE men dom andra dagarna då allt bara är kaos då önskar man att man hade pengar att ha en egen lägenhet eller nåt. Som idag, jag har knappt ätit något, gjorde mej en enkel macka med bara smör och elsa ville ha av mej så hon fick ju bitar nästintill hela mackan och då blev vissa sur för att elsa va hungri, jag gjorde en macka till mej själv men inte till elsa. Alltså¨jag gjorde en macka för ja hade inte ätit ett dugg, började få huvevärk och magen skrek efter mat och jag orkade inte hålla i mot. Elsa var inte med när jag gjorde mej en macka utan hon kom in till mej precis när ja börjat äta på mackan.

Sen har vi ju allt det här med julpyntade, städning och allt - vi har SÅÅ mycket saker över allt att vi inte kan lägga undan det riktigt. Det är både ren och otvättad tvätt som ligger över allt, och varje gång man lyckats få bort tvätten så är det en lika stor hög IGEN! Vi har knappt plats för en julgran.

I övrigt så har jag ingen jävla julkänsla ALLS, pågrund av allt här hemma och att jag inte ens kan köpa julklappar till NÅN den här julen. Vill säga att det här året suger verkligen, för till och med jul/nyår ser ut att bli piss.

//E