Jag mår piss, och idag så blev det så att jag knappt orka vara social med familjen, det går bara inte. Jag har tappat lusten, gnistan till allt. Jag känner mej värdelös, dålig på allt. Jag blir mer och mer deppig för varje dag som går :( vet inte vad som kan göra att jag blir glad igen. Jag vet inte vad som skulle hjälpa, pappa försökte göra mej glad och få mej att komma och äta men så fort jag stod där vid dörren så gick det bara inte så jag drog mej upp till rummet igen. Och då kom stoffe och skulle försöka och självklart så fick han mej att le (som vanligt, nånting han alltid lyckats med ) jag mår ändå piss, tårarna bränner bakom ögonen hela tiden och jag vet inte hur mycket mer jag orkar stå i mot. Allting är bara åt helvete med mej, mitt liv. Känns som om all mening bara är borta, ingenting är värt längre, inget jag kan se fram i mot. Den dagen allt rasade så rasade ALLT. Jag är inte OK jag är skit, mår rent ut av piss och jag vet inte hur länge till jag kommer orka...