Förlåt för mitt depp inlägg innan, jag fick veta saker som gjorde att jag blev skit sur och ledsen.
Men jag har pratat av mig med syrran lite och är på lite bättre tankar, men är fortfarande noll motiverad till jul och allt. Jag vet inte riktigt vad som gör att jag känner sån noll-motivation.

Jag har velat sen första jul dekoration kom på tal i nån tidning jag fick hem hit så ville jag jul dekorera och göra fint. Fick värsta idéerna men dom föll i krasch på grund av att jag inte har råd att köpa en enda jul dekoration.
Och den här julen är och kommer bli helt annorlunda än vad jag är van vid, och tanken på vad min familj ska göra eller en del av den gör mig arg - framför allt för att det är jag som kom på den idén för något år sen eller några år kanske till och med. Tror jag fick idén när vi åkte till vemdalen 07 och var där en vecka, för hur mysigt är det inte att fira jul i riktig vinter miljö? Ha tänd brasa, massa ljus (kanske en gran om man kan) och liksom så men den drömen slog i krasch då pappa sa att vi skulle vänta med att åka på grund av ekonomi osv och nu får jag höra att dom ska åka, OCH två stycken som jag inte alls är så glada över. Jag känner sånt hat just nu emot dom och tanken på att dom ska få göra det jag så gärna velat - jag hade ju stoffe med i drömen om fira jul i fjällen (som jag var tsm med han då den uppstod) och nu är jag så sur att han verkar ha det så jävla bra, och mår bra (tydligen) medans jag slåss emot tankarna och känslorna VARJE dag och försöker vara glad, försöker vara något lycklig MEN jag är inte det.

Och kom att tänka på det, ända sen det han gjorde mot mig, och jag kom på det innan han ens sa det så har allt i princip gått åt helvete för mig. Allt med skola att göra går åt helvete, jag klarar inte tentorna FAST jag pluggar, jag får inte bidrag/lån bara för att jag inte har tillräcklit med poäng, hamnar av och till hos kronofogden bara för jag inte kan betala räkningarna (nu är ju några betalda tack vare en kär vän) och det är i princip nära att jag måste flytta hem igen bara för att ingenting går ihop längre. ALLTSÅ allt går åt helvete för mig, och ingenting verkar ens bli bättre. Så kanske en jävligt bra anledning till att jag inte vill fira nåt, att jag bara vill ge upp för jag bara får motgångar hela tiden?

Men det kanske kommer ändras, men just nu så känns allt så jäkla åt helvete typ...