så vill jag ändå ha på en välbehövlig ansiktsmask och bara ligga ner och försöka njuta. Men det är inte direkt lugn och ro här hemma. Vi har ju nämligen en liten krabat på 2 år som irrar runt och skriker om det ena efter det andra. Jag skulle egentligen vara i full färd med att göra mig iordning och åka till underbara Johanna MEN det gör jag inte :'( för lilla jag har blivit mer seg och uäh.. finns inga ord för det just nu. Mår iaf inte bra och saknar min pojk till tusen. Märkligt, när jag är sjuk så saknar jag han tusen gånger mer än i vanliga fall :S hur går det ihop?